sweetlemony

Det är verkligt nu, väldigt riktigt! 

Usch! Det är nu jag önskar att jag vaknade hemhemma. Att det är ledigt och sovmorgon. Men icke - några veckor kvar. Upp och kämpa. 

 

Det är en sliten liten fjås som nu kryper till kojs. Men hon har haft en bra helg, en fin midsommar i sällskap av familjen. Jag följde med mamma och pappa till moster i Huskvarna, väl där blev det god mat, kortspel och skratt! Det var skönt att få komma bort och bara vara, även fast det på midsommarafton blåste jävligt kallt på färjan över till Visingsö..

 

Igår kom jag tillbaka till Norrköping, det kändes lite så där och dum som jag är började redan då tänka "snart är det måndag!" och då kom grubbleriet om mina tidiga morgnar, lunch- och frukostlådan och att jag snart borde gå och lägga mig. Jag struntade i allt det och åt middag med Petra och Johanna innan vi gick till Gripen för att spela beer pong hela natten lång. Nu måste (!) jag faktiskt sova, för om sju timmar och 35 minuter går bussen till Linköping. 

 

God natt!

 

 

Nu är det sovdags igen, tidig väckning imorgon med - ser fram emot lördagens sovmorgon!!

Imorse 06:50 satt jag på bussen mot Linköping och mitt nya äventyr. Jag åkte från ett strålande fint Norrköping till ett grått och kallt campus Valla, men det kändes väldigt bra ändå. Dagen har varit väldigt bra och vi har hållits sysselsatta. Imorgon drar vi till Uppsala och kommer hem på torsdag, där väntar utbildning, överlämning och bankett. Väskan är packad och listorna avcheckade.

 

Annars känns det lite konstigt nu. Dels har jag lite ont i magen efter veckans Game of Thrones men även för att alla mina nära och kära börjar droppa av. Vi blir bara färre och färre i vårt Peking. Som tur är kommer inte Kollektivet stå tomt på ett tag men det känns ändå i magen att förändring är på väg och att vänner ska åka hem. Vet inte om jag är riktigt förberedd för det här, än. Och det känns lite fel att jag redan nu har börjat räkna ner till min semester, jag har två veckor i juli och jag längtar! Jag ska försöka sluta va melankolisk nu, och göra allt för att tänka bort min onda hals och klumpen i magen.

 

 

 

 

Nja, knappast - idag har jag och Emma brutit mot många av våra exjobbs normer. Vi började en timme senare, gick inte hem på lunchen och tog en längre paus. Allt talar egentligen för att denna tisdag är helt annorlunda. Jag sitter till och med fortfarande kvar i skolan och knaprar på en hårdbrömacka. Aron sprang förbi alldeles nyss, stannade och frågade "Nina, du ska inte med ut och springa i regnet?!" jag tackade artigt nej trots att han poängterade hur många vattenpölar vi kunde hoppa i. Men fan vad det regnar.