sweetlemony

Nu ska jag iväg och möta min tjejer - ZEBRAN.

Efter det ska jag väl fortsätta koda på min hemsida, bestämma vad som faktiskt ska vara på den, ordna java script och weboptimera bilder. Ska jag ha lightbox elelr inte, och så ska den väl upp på min domän. Ska jag ha färg i headern eller inte. Hur ska bilderna placeras, till höger? Så många frågor, idéer och så lite tid. MEN jag väntar ju alltid till sista sekund. Är ändå stolt över mig själv. Det här går ju bra!

 

 

 

KODARÅÅ!

 

Dricker te och läser "Önska bort önska nytt" en bok med korta berättelser av Ingrid Olsson. Passar mig. Känns poetiskt. Skrivsättet har jag fått för mig liknar mitt. Tillät mig själv att plocka upp boken och inspireras, virrvarvet av tankar lockar nu ännu mer.

Och nu går hon. Förbi receptionen och läkarens rum. Sköterskornas dörr står på glänt. Den röda blomman lyser i fönstret. De röda provrören lyser på bänken.
Hon skyndar förbi. Bort från allt det röda. Det som syns. Det som känns. Bort från allt som är för tungt för en liten tjej att bära.

 

 

 

 

Eftersom att alla inte har facebook, instagram eller twitter - kommer här samma bild igen!

Det här är vårt digitala julkort, från oss tre - till alla er!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=1699049

 

ibland, när man behöver dra på smilbanden.

 

 

 

 

Sitter i skolan, lyssnar på musik, flummar, blåser tuggumibubblor och pluggelipluggar till sista tentan för den här terminen. Det känns ganska bra. Mitt mål är att klara den - och hur svårt ska det vara egentligen...

 

 

 

 

Helgen är över. Nu är det tillbaka till det vanliga. Det är måndag.

 

Att man ska säga så varje vecka. Det var väl ingen överraskning att måndagen kommer efter söndagen. Det är väl lika revolutionerande som att onsdag kommer efter tisdag, och fredag innan lördag.. Vad är egentligen grejen med måndagsångesten?

 

Jag har ingen. Har du? Varför då?

 

 

FUNDERAR!
Idag har varit en riktig sån dag. En funderardag.
Somnade i soffan igår, var inte alls på topp - men fick ändå skratta med de andra i kollektivet. Det sjuka är att när allting känns tråk, jobbigt eller bara allmänt segt i skolan så går man hem och då är det som att vända på steken. Det spelas alltid musik. Det skrattas och det är nästan alltid någon som välkomnar en hem. Mina vänner slår vilken hund som helst (just sayin').
Såå i alla fall, jag tog sovmorgon imorse och åt sen frukost framför tvn, var iväg en sväng under lunchen och sen har jag ägnat mig åt allt underbart funderande.

Exempel på funderingar lilla Plutten har haft idag:

1. Vad ska jag köpa för julklappar? Har jag några kvar? Den andra frågan besvarade jag själv väldigt snabbt direkt efter att jag ställde den i huvudet - JAAA! Men, vad ska jag köpa då?!

2. Kan man lyssna på samma låt om, och om, om, om, och om igen utan att få några mentala skador. Tror att jag kom fram till ett svar där med. Fast det kan ju vara så att alla i min omgivning tycker nåt annat än mig på just den här punkten.

3. Kan man klia sig för hårt i ögat? Jag tror att man kan det, och att jag förut gjorde det...

4. Kan man vara beroende av någonting som man nästan aldrig gör? (*host*) ((svar: förmodligen så är jag det))

5. Kan man skratta för högt när man skrattar för sig själv?

6. Glor folket som jag möter på stan på mig bara för att jag är så jävla snygg och har världens bästaste utstrålning eller är det för att jag sjunger "för" högt för mig själv när jag går?

7. VAD SKA JAG HA PÅ MIG IMORGON? Denna fundering har jag varje dag, antingen för "dagen idag" eller för nästkommande dag. Denna fundering är helt värdelös för mig, för som ni vet - ni som känner mig och har träffat mig i det verkliga livet - så har jag alltid jeans och någon tröja och jag slänger ofta på mig allt på under tre röda.

8. Ska jag återgå till tentaplugget kanske? (svar: ja.)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

"Av det lilla jag såg av Therese så verkar hon vara en glad tjej - det såg man i hennes ögon" (...) sagt av min mor.

 

Jo, det är där jag bor. Det är här jag trivs.

Har ju skrivit om det lite kort men här kommer min nya recension.

 

Vi bor tre GDK:are under samma tak på Kungsgatan i centrala Norrköping. Vi delar på en lägenhet med fyra rum, ett stort kök, en diskmaskin, en tvättstuga och två toaletter. Vi har lite för tunga möbler för vårt eget bästa och två av rummen slukas av gigantiska sängar (delvis skyldig!)

Vi har lite för nära till skolan, man hinner knappt känna kylan bita tag i kinderna när man går från dörr till dörr. Just nu ser det väldigt hemtrevligt ut faktiskt, och i helgen fick vi höra "Varför har inte jag det lika mysigt?!" vilket så klart känns fint. Vi har fått inflyttningspresenter, och några är för tillfället är portade.

Vi är dåliga på att dammsuga, men bra på att plocka i och ur diskmaskinnen, och på att spontandansa i köket.

Jag trivs. Det är mysigt. Vi har varandra. Och ni är så klart välkomna när ni vill.

 

 

 

börjar bli lite jobbigt. men vad ska jag göra - fortsätter väl sjunga med ett tag till i alla fall.

Hur gick det här till? Var är kompisen hans?

 

Igår skrevs omduggan. Denna dag har spenderats i skolan, grupparbeten hit - grupparbeten hit. Klippa film, här, lite här och lite till fast nu här. Lunch på Sushi N' Wok med pöjkarna J. Grupparbeta lite till.

 

Nu har jag landat en stund hemma i Lilla Kollektiviet på Knugis.

Meeeeeeeen, snart lämnar jag det här för några timmar i Nypan. Måste bara packa ryggan först...

 

@holmise

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

vad gör ni?

 

Det är mörkt ute.

Snön dalar långsamt till marken, och för en gångs skull ligger den kvar där när den landar. ÄNTLIGEN. 

 

Idag har allting känts mycket bättre.

Det positiva med mitt lilla utbrott och nedbryt var att jag blev påmind om hur otroligt fina vänner jag har. Jag fick sms, meddelande på fb och varma tankar. Frugan min erbjöd kramar, Petra spelade mina youtube-favoriter i köket och mamma kommenterade bloggen (någonting som inte händer så ofta). 

Och på tal om mamma, hon har varit här hela dagen idag. Det var skönt. Tänk att hennes förtvivlade ansiktsuttryck över röran i mitt rum sakta under dagen utvecklades till ett varmt leende istället.

Härligt.

Jag uppskattar all hjälp jag har fått.

Och nu ligger jag här, på mage i min säng, vilar hakan i täcket och försöker kika över tangenterna. Jag gråter inte. Är inte förbannad. Allting känns bra. Men måste nog sova nu så att jag orkar plugga hela dagen imorgon.

Sova. Fjärde natten i mitt nya hem. Fjärde natten på Knugis. Fjärde natten i Lilla Kollektivet.

 

 

Allting står mig upp i halsen. vill ingenting, måste allting. det låter hela tiden, är aldrig tyst. finner ingen ro. och alla dessa frågor - va? var? hur? när? varför? va? va? va? FOKUS FÖR FAN! Är ofta stark, står upp för mig själv, bjuder på mig, tar sånt som folk slänger ur sig. Inte just nu. Peta på mig och jag börjar grina. Ville ha en pepparkaka, började gråta när jag insåg att jag inte visste vilken kartong de ligger i.

Fascineras ändå över hur fort den här vändningen kom. Dagen har varit bra, har stört mig på småsaker men inget mer. Sen kom jag hem, la mig på sängen och fick världens klump i halsen. Kunde inte hålla det inom mig längre.

 

Får kriga vidare, det är nåt jag kan, nåt jag är bra på. Upp ur skiten igen bara!

NU TAR VI HELG.

 

 

Men icke. Det är söndag. Kartonger hopar sig, de bildar någon slags pakt mot mig. Känns som att det rekryterar en ny arme. De står i vardagsrummet och viskar hotfullt till mig varje gång jag går förbi.