etiketten alltså, värdig att följa.
Fråga: Jag har en nära vän och vi träffas en hel del, både han och jag samt i större grupper. Han är otroligt charmerande och trevlig när han är nykter, men när han fått i sig alkohol – det rör sig om stora mängder och ganska regelbundet – blir han verbalt aggressiv. Fyllesnack kanske, men väldigt otrevligt. Nu häromdagen hade jag honom och två andra personer på middag, allt väl och trevligt, men min gode vän klämde i sig tre flaskor vin och blev förstås aggressiv och grälsjuk, gick plötsligt iväg, tog sin bil och for hem! Tydligen kom han hem utan problem, men jag ringde efter några dagar och sa att jag tyckte han skulle be om ursäkt for sitt beteende. Men han påpekade att han var absolut inte skyldig mig någon ursäkt. Så mycket för den vänskapen, men nog kan man väl be en person om en ursäkt i detta fall? Vad säger etiketten?
Svar: Du som värdperson skulle absolut ha hindrat din vän att dricka så mycket. Du kan ju med din vetskap om att han är alkoholist enkelt hålla ner tillgången på alkohol, säga att det finns inte mer vin.
Dessutom, och det är verkligen viktigt, skulle du ha hindrat honom från att köra bil. Det framgår att du bor mycket långt från Sverige, men även om lagen där du bor inte förbjuder alkoholpåverkade att köra bil är det inte ett skäl till att låta en berusad person sätta sig bakom ratten. Det handlar inte enbart om hans liv utan om alla andras som han riskerar. Du är ansvarig för att släppa iväg en alkoholpåverkad person som bilförare. Du kunde tagit bilnycklarna, eller på annat sätt hindrat bilkörandet, och du hade ju två gäster ytterligare som kunde bistått dig med detta.
Att din vän betedde sig illa på din bjudning tycker jag att du ska strunta i. Dina övriga gäster såg ju hur det var fatt med honom. En alkoholiserad person är ofta omedveten om sitt beteende och det är meningslöst att kräva en ursäkt i så fall. Vad är en ursäkt värd om den är framtvingad?
Någon så kallad etikettregel finns inte angående detta slags problem – bara en insikt om hyfs och stil, och den insikten saknar din vän när han har druckit för mycket.
Magdalena Ribbing
Det här med att se sig själv åldras.
Mobilblogg från stugan
Uppdaterat mig skälv och er för en stund. Vad har jag gjort idag? Jo: jobbat, provcyklat cyklar, ätit glass i regnet, köpt blommor i hopp om en underbar sommar och planterat.
Vi hörs om nåt dygn. Puss.
På vår balkong
Vem fan har misshandlat mina fötter?
Nattlig bloggning
Fåglarna är inte lika pratglada längre och nu är det månen som vakar över oss. Den skymtar fram mellan husen när jag sitter på spårvagnen hem. Längre bak är det bågra småfulla brudar som inte kan sluta fnissa, kvinnan bredvid har fula stövlar. Jag ser lamporna över motorvägen, Norrköpings grönska och folktoma gator.
Idag har Amanda varit här, hon kom igår men hon stannade inte ens ett helt dygn. Men vi försökte få ut så mycket av det ändå, trots att jag somnade under filmen igår och har haft ont i huvudet hela dagen, ajaa. Jag hittade en lite söt klänning tidigare, den är köpt med Sicilien i åtanke. Jag längtar.
Kvällen har jag delvis spenderat i sängen, tittandes på Game of Thrones, och delvis på Gripen, där vi samlades - mina kamrater och jag.
Nu är jag hemma, återvänt till sängen. Och min vapendragre Japp. Mitt godis är slut, och så ska det förbli ett tag framåt, och nu läntar jag efter sömnen.
Att ha NärCon som uppdragsgivare
För er som inte vet det så skulle jag kunna köra en kort introduktion och förklaring till vårt projekt och NärCon.
NärCon är ett konvent som äger rum på Linköpings Universitets område i slutet på juli, det är inriktat på japansk populärkultur, cosplay och gaming. Där klär man ut sig till sina favorit karaktärer ur serier och filmer, man umgås med likasinnade och man kan tävla i e-sport (elektronisk sport, tävlingar i datorspel och liknande). Det är helt ideelt och drogfritt.
Nu när vi har jobbat för NärCon skulle vi designa T-shirttryck, motiv till tygkasse, kåsa, festivalarmband, nyckelband, tygmärke och personaltröjor, PLUS en pop up-vägg på 3x4 meter och vepor. Det har varit roligt, det har varit en gaska lång resa men vi har hunnit med en hel del och jag har lärt känna tre sköna snubbar. Det har varit långa dagar med många frågor, men också mycket skratt och flams. Det kommer verkligen kännas konstigt om vi till hösten inte får jobba i samma projektgrupper.. Jag har lärt mig mycket och har under resans gång få se hur otroligt duktiga alla är på sin sak.
Long time no.. ja ni vet
Jag har varit frånvarande ett tag. Vilket jag ber om ursäkt för, jag har inte haft nåt att skriva, eller jo, jag har väldigt mycket som händer just nu, det är förändringar på g både för mig och de i min närhet. Men jag vet inte om det är någonting som ska delas med här.
Men jag kan berätta om min valborg.
Det var kul. Jag var här i Norrpan, vi spenderade förmiddagen i skolan, spelade laserdome efter lunch och jag ägde! (i alla fall nästan, jag kom på andra plats av 15, ganska bra va?)
Klockan 19 mötte jag upp mina vänner på Tacobar och där åt jag mig mer än mätt. Skratt, fniss, flum och tacosås i hela ansiktet. Sen fortsatte vi till Gripen där korridorsmänniskorna festade och luftade sin lurviga. Det var roligt. Kan nämna beerpong, hissbar och två partyvåningar. Sen gick jag hem genom natten och blev sentimental.
Just nu sitter jag i skolan med den bästa gruppen, B6, och försöker analysera de 4 p:na för iPad. Jag saknar sommaren, min mamma, runbrända ben och svalkande saltvatten. Vill äta glass och sitta ute i solen, men jag får nöja mig med det här grupprummet och min flaska vatten...
Livet blev precis lite svårare..
Vem fan kom på konceptet "Hemtenta"
Jag är nervös, det pirrar lite i magen och hjärnan strejkar lite lätt varje gång jag kommer på att vi är endast här för att skriva en så kallad hemtenta. Det roliga är att i introduktionen av kursen sa våra lärare endast att efter varje seminarium skulle det komma upp frågor på kurshemsidan som ska besvaras individuellt. De har nu alltså utvecklats till en en hemtenta.
Som ska vara klar på 2 timmar.
Den förra var hemsk, man det kanske bara var för att man var inställd på att få frågor om det tidigare seminariumet, inte att vi skulle analysera ett företag utifrån politiska och ekonomiska aspekter.
Skit samma.
Om 6 minuter ska väl uppgiften komma upp på internet, och då får vi se om jag skrattar eller börjar gråta.
Lycka till i alla fall, till mig själv.
Jag loggar ut. Slut.
Kvällen är här. Jag sitter äntligen i min säng igen och ögonen är så tunga.
Efter skolan idag gick jag och Petra direkt hem. Åt och började pillra med en informationsgrafik. Har nu kommit en bit på väg, tröttnade efter en stund och började hålla på med annat.
Efter nån timme blev det en kort löpsväng, mötte upp brudarna och tog en skön kvällspromenad (den bästa hittills) och nu har jag precis duschat, kletat in ansiktet med ringblomme-balsam och som sagt satt mig i sängen.
Men om cirkus tre sekunder kommer jag inta ryggläge.
Jag har återförenats med min vapendragare Japp och vi ska nu sova så sött.
För att lugna skeptiska föräldrar
"Vadå, ska du bara äta ägg och sallad?inget annat? Och förresten, du och dina ägg..."
Men det här ser väl inte så tokigt ut?
What to do?!
Dum fråga. För jag vet vad jag har att göra. Tokigt mycket nu. Fick det svart på vitt när vi på dagens projektmöte skrev upp alla grejer och datum på tavlan och tystnaden lade sig som ett tjockt lock över gruppen.
Nu har jag skrivit listor, fyllt i min kalender och skrivit ut det fysiska schemat. Jippie!
Måste jag gå upp
Ligger fortfarande i sängen. Skolan börjar klockan 10. Men måste jag gå upp? Måste jag gå dit? Nej. Men jag ska.
Nu är det inte många veckor kvar, det är skönt, men det är också nu som jag börjar tröttna. Motivationen sviker mig när jag vet att jag inte måste fortsätta kämpa längre. Skärpning!
Jag går upp nu. God morgon förresten.
Det skickas för få kort nu för tiden.
Här sitter jag, med min förlorar-fika
Japp. Ni läste rätt.
Vi vann inte. Det är så surt. Vi kom tvåa, mamma sa att det var ju bra ändå. Och visst, vi var en av fyra grupper som kom till final, av 14 totalt, det är jag nöjd över. Men vafan, vi förlorade ändå. Och dålig förlorare som jag är så svider det till rätt bra, och nu håller jag med min kära fars kommentar på tidigare inlägg.
Och inte blir det bättre av att det sitter två jävla bittra kärringar bakom mig på fiket. De håller aldrig käften och de blir överlyckliga när chefen går förbi - rökandes. "Det här kanske jag kan använda mot honom någon gång.."
Ibland känns det som att kroppen spelar en ett spratt.
Jag trivs här. Med min lilla slutna krets. Jag är lite svår, det vet jag om, och jag längtar mycket. Jag längtar efter saker, ting, känslor, personer, både i min närhet men också till de mer distanserade. Ibland känns det som att man funderar för mycket och att det är då karusellen börjar snurra, man ger den liksom fart. Den känner aktiviteten och tar av den energin. Snor den från mig för att driva sig själv.
Ibland funderar jag på de personer jag har kring mig, de i min närhet, och jag kommer på mig själv att sakna en kompis som kanske är 20 minuter bort, eller min mamma som är en timme med tåg ifrån mig. Men så kommer ju också de gånger då det känns lite mer hopplöst, som saknaden efter att få äta farmors bröd till frukost, 110 mil är inget avstånd i den värld vi idag lever i men försök att säga det till mina examinatorer...
Just nu saknar jag alla de ovan nämnda. Som sagt, hopplöst.
Det är därför man försöker att låta hjärnan slappna av, låter den vila från den akademiska miljön man lever i som ibland är så krävande men ack så rolig och fin, och bara slökolla på en knasig serie (eller hur, visst är det så?)
Dagens lärdom
Jag kom då att tänka på det där påhittet att äta skalet, vilket jag så klart provade. Det var för mig inte en så trevlig upptäkt jag då gjorde, för det smakar likadant men det känns lite som att man äter någons väldigt mjuka skäggväxt... och hur trevligt låter det egentligen?
Längtan efter någonting annat
Just nu när jag sitter hemma med ett bultande huvud och regnet trummandes mot fönsterbläcket låter jag tankarna vandra fritt. Mestadels går de mot varmare breddgrader, som typ den kommande Sicilien-resan. Det ska faktiskt bli väldigt skönt att få åka tillbaka dit med sin sol, värme och underbart vatten.
Men jag funderar också på sommarens jobb, varmare nätter och ljusa kvällar.
Man kan väl summera det hela med att säga att tankarna vill inte vara här just nu. Inte i mitt förbannade huvud, inte i ett regnigt Norrköping och inte eller i ett grått och kallt Sverige.
Nu: slut med funderandet. Ska kolla på Life och drömma om att jag är en apa.
Om det finns en gud så är det han längst till vänster.
Att få någons hjärta
Just det!!!
- Tacksam för svar.
Haaj!
Har velat säga det majoriteten av gångerna som jag har svarat i telefonen idag, och det har blivit en hel del samtal. Fakturorna har ju skickats ut nu så idag har det varit många sådana relaterade frågor. Mitt svar till de flesta var "Nej men, den fakturan kan du riva".
Regnet öser ner, typ som vanligt. Känner mig faktiskt rätt nöjd med mitt senaste köp, en regnjacka för halva priset, den kom väldigt bra till hands nu när väderguden bjuder på sina tårar.
På tal om regn, är det larvigt om man som tjugo åring tar sats inför en vattenpöl och lyfter fötterna från tramporna när man cyklar i den?
En utekväll i hederliga Nyköping
Man börjar, precis som vi gjorde i lördags, med att vara hemma hos någon av oss. Man sitter kanske i en säng, någon spiller men försöker att låtsas som ingenting har hänt, eller vid ett lite mer lyxigare moment så är man i någons vardagsrum och musiken pumpas så hårt att man får tillfälliga hjärnskador.
Klockan med sin kompis tiden springer iväg, nästan ifrån än och helt plötsligt känner alla paniken - vi måste gå nuuuu!!
Brudarna springer på toa, en del går fler gånger endast för att agera fnitter och skitsnacks-stöd på muggen, en del sminkar sig för tredje gången och vissa tappar bort skon som man i tio minuter har stått och hållt i handen.
Äntligen kommer man iväg. Sällskapet närmar sig krogen, en del känner besvikelse medan andra känner hopp. Hoppet om att glänsa, stråla på dansgolvet och låta de skyhöga klackarna styra vägen. Medan andra (jag till exempel) hoppas på att conversen ska göra så att man stannar på jorden och står stadigast när kvällen närmar sig sitt slut.
Väl inne kommer man på att man inte alls stannade vid bankomaten på vägen hit, man snyltar in sig hos en polare eller putar lite extra med rumpan i baren.
Man blir puttad i toalettkön och angriper bitchen som står bakom. Det knuffas lite till, utbyter några "vänliga" fraser med varandra och har man tur tar dispyten slut här, annars kanske man drar lite i den andres hår, skvätter öl på henne och catfighten är igåg! Den avslutas med de obligatoriska uttrycken "Fuck you" eller "Biitch, lägg aaaav" samtidigt som man pekar med sitt längsta finger på handen.
För en del blir kvällen suddig och kanske lite vinglig medan andra känner sig som Herren på täppan. Man går hem, letar efter en taxi eller försöker dra med sig sin alldeles för fulla kompis som står och gråter i garderobskön. Ibland känner man bara för att glufsa i sig en pizza och fortsätta festen någon annan stans.
Glad påsk!
nördigt!
Lite förändring på g?
Vänner, kamrater, polare
Ibland blir jag varm i magen tack vare mina vänner. Som nu. Ikväll blir det filmkväll med mat och mys, och förväntningarna är höga. Man blir uppdaterad och spontanhälsningarna kommer ibland. Och nu smsar Emma och under vilken färg våra egen-designade märken ska ha. Jag blir bara glad.
