trollar med mina ord.
Ja, den pappan måste vara stolt som en tupp!
Det har säkert inte alltid varit så.
Säkert har du kallat honom en massa saker
när du inte har varit riktigt i balans.
Säkert har du äcklats av när han på morgonen
brett ett alldeles för tjockt lager majonäs på mackan,
för att sen toppa med en alldeles för tjock korvskiva.
När han sen har ätit kokt ägg med kaviar då har du
redan lämnat frukostbordet.
Visst har du även tänkt fula tankar när du sett att han
somnat framför TV:n med världens haksläpp.
Ibland har du även undrat vad det är för en Neandertalare som
slängt kommenterat till din mors stora förtret.
Men visst, jag förstår hur skönt det kan vara när man är liten
och ligga skavsfötter på soffan framför TV:n en tidig söndagsmorgon.
Jag förstår också hur det varit att kunna satta upp fötterna
i din pappas knä där vid middagsbordet, det ingen annan sett eller känt.
Sen är det en fröjd att se dig skriva, du har sen du varit liten behärskat
den svåra konsten att börja en historia i ena endan för att sen
knyta ihop säcken flera sidor senare.
