sweetlemony

Jag måste bara säga tack till alla dem som finns för mig. Alla ni som ställer upp. I vått och torrt. Det är väldigt skönt att veta, och ibland även behövligt. Den senaste veckan har inte varit så himla lätt, det har varit sorgligt och krävande och psykiskt påfrestande. Det kom lite som en chock, men samtidigt var det väl rätt väntat, allting hände så fort. Kände att jag var lite tvungen att skriva det här, även fast jag inte berättar vad som har hänt i klartext, vill inte, orkar inte. Några vet, andra inte, ni får ta reda på det från någon annan.