Jahapp.

Idag har jag kollat igenom bloggen ett par gånger, och jag har insett att jag inte skriver lika mycket längre. Det var i alla fall det som jag tänkte på, jag uppdaterar ju i alla fall hyfsat men det är inte så ofta det kommer upp inlägg där jag verkligen beskriver saker eller vill berätta nåt. Det ville jag förrut, men tydligen inte längre. Jag kunde vara rolig (eller, det har jag ju i och för sig bara fått höra av kompisar under sena fredagskvällar...) och ibland hade jag till och med glimten.

Ibland känns det som att allt sånt är bort, ibland inte. Jag tror inte att allt sånt är borta, inte alls, utan jag väljer bara att inte skriva det. Jag har blivit lat och det är en sak som jag verkligen hatar. Innan kunde jag skriva upp massa konstiga idéer i mobilen och den blev så klart full med anteckningar efter ett tag. Nu har jag mest gamla anteckningar som jag inte kommer ihåg vad de egentligen hadlar om, vad själva poängen är, eller snarare var. När man fortfarande gick i skolan och var tvungen att tänka mer och när man fortfarande människor varje dag, då användes min hjärna mer. Hur hög tror ni, på fullaste allvar, att min hjärnverskamhet var på jobbet? 6 (SEX!) veckor av städning -trivselstäd som det så fint kallas, gräsklippning, ogräsplockning, sopkärlsrengöring och körning, namnbytning i trappuppgångar... Jag vet svaret.

De enda gånger som man tänkte var när man var hungrig och kissnödig, och det gjorde man ju så klart av helt primitiva anledningar, det är ju bara så. Om man känner att man är hungrig så reflekterar man över det, klagar lite och sen kan man inte komma från tanken av att man är just hungrig.
Eller som när vi under helgen bestämde att det skulle bli utgång nästkommande fredag, på måndagen hade jag redan tänkt ut vad jag skulle ha på mig och hur jag skulle sminka mig. Och det hade jag gjort innan frukost, alltså innan 09.00, då hade jag inget mer att tänka på den veckan.

Kommentarer

Vill du kommentera? Gör det här:

Namn
Minns mig?

@email

Bloggen din

Kommentar

Trackback
RSS 2.0