sweetlemony

Det är onsdag. Solen skiner genom molnen, luften är klar och frisk. Nina är sur som en jävla citron.

Min hjärna vill bara tänka på andra saker, inte sånt som den egentligen ska ägna tankekraft åt. Jag läser 294 sidor i en bok, känns som jag inte kommer ihåg någonting.

En kille går förbi, skakar på en burk med ett typiskt bra innehåll, det låter som att den är fylld med småspik. Jag vill bara slå ner honom. Ger honom onda ögat, min blick som kan frysa saker till is, han fortsätetr bara le.

Byxorna mina sitter lite för tight i midjan, "TJOCKIS" skriker jag inombords.

Tänker att det är bäst att bara försöka stänga ute alla ljud från omvärlden runt mig, tanken får så klart motsatt effekt. Nu hör jag ju allt av vad de vid bordet bredvid diskuterar. De pratar bara en massa skit.

 

Nu kommer killen med burken tillbaka. Han ler fortfarande - någonting som stör mig ännu mer. *die motherfycker, die, die!!!*

Varför så glad liksom?

Eller, frågan är väl egentligen, var är mitt leende? Måste ha lämnat allting i sängen när jag gick upp imorse.

 

Det går bra nu!