sweetlemony

Igår åkte vi till Stockholm med skolan.
Det var en deg full med nya intryck, dåligt väder, kyla, intressanta möten och en del väntan.
Planeringen såg riktigt bra ut på papper men den var dock inte lika bra i verkligenheten. Bussarna hade fått fel adresser och det bidrar ju till vissa förseningar..
Men i alla fall.
Vi var där för att besöka olika religiösa grupper och platser. Själv åkte jag med till en synagoga och ett buddhistiskt center. Det var rätt intressant med nya möten, åsikter och en del frågor poppade upp. Frågorna kom väl egentligen inte när man var där utan lite senare när man satt och tänkte tillbaka på vad de hade sagt.

Senare efter en kort tids fritid och fika blev det en guidad tur på Dramaten, och efter det blev det mat.
Efter bara en ynklig liten sketen baguett var det gott med maaat!
Blodsockret hade gått i botten för längesen och det dåliga humöret bubblade satan. Humörsvängningarna var som de gigantiska vågor som går ute på östersjön mellan Polen och Gotland, och som en gång i tiden har vaggat mig till sömns i en äcklig färja. Eller snarare kastat mig från kant till kant, och som gjorde att man somnade av ren utmattning för att man inte längre orkade se månen vara i taket ena sekunden och i stort sett försvinna bakom horisonten i den andra.

Höstsonaten.
Den såg vi efter att vi varit och ätit. Den var riktigt jävla bra!
Det var inte många av Enskilda eleverna som tyckte om den. Men jag var en av de som den verkligen föll i smaken för.
Den var djup. Mörk. Ångestfylld. Berörande. Stört ärlig. Oerhört rak.
Den var obehaglig. Den visade det som man oftast annars döljer. Mycket bubblade till ytan och det var skönt att få se.
Det var personligt och hjärtskärande.
Ögonen tårades och det var vissa gånger som man bara ville vända bort blicken och tänka på något annat.
Men det gick inte, jag tyckte om den.