sweetlemony

Gräsänderna jagar varandra, biter varandra och försöker dränka honorna när de hotfullt klättrar upp på deras ryggar. Människoungarna däremot sparkar efter alla levande varelser de kan se, skriker och gör deras annars lugna farmor fly förbannad när de hoppar i den där jättestora lerpölen precis innan de ska sätta sig i bilen. 

Ibland så kan jag tvivla på vad min GDK-utbildning faktiskt har gett mig. Vi har läst en jävla massa olika kurser, vissa bättre än andra, och ibland känns det som vi bara har rört lite på vattenytan. Jag har noll koll på hur djupt det faktiskt är, om jag bottnar eller om det bor läskiga varelser någonstans i vattnet. En del ämnen och uppgifter känns som ayy de ligger utanför mitt kunskapsområde, och jag är feg - trots att jag inte borde känna så. 

Men när jag nu läser att arbetet med Bodens nya grafiska profil och logga har tagit ett år, och att kommunikatsionsbyråns förslag nu röstas igenom får jag självförtroendet tillbaka. 

 

Jag har haft en bra helg, städade och hängde med Art igår. Konsert med SON och öl, plus en och annan Martini. Idag har jag mest slappat, som jag brukar göra på söndagar. Men har ändå lyckats läsa lite och byta till mina fina nya lakan :) 

Någon på Facebook hade gillat det här videoklippet, så jag kollade på det. Nu gillar jag också det, inte på fb men tyst för mig själv. Kom sen att tänka på att ni kanske är fler som vill undvika vardagens helvetesjävlaskit-stunder och därför tänkte jag dela med mig om hur en enklast viker ett dra-på-lakan. 

 

 

Jag har alltid varit mörkrädd, under hela min barndom i alla fall. Kanske kan det bero på att min mamma alltid har varit det och att hon ofrivilligt liksom har smittat mig. Eller så är det det där avsnittet av Söndagsöppet från Halloween som jag minns så jävla tydligt. Det var obehagligt. Så under flera års tid somnade jag i min säng i flickrummet på Tellusvägen, vaknade mitt i natten, tycktes mig se saker i mörkret och ropade på pappa som sov i andra änden av lägenheten. Mitt mål var att få sova i deras rum, i tryggheten. 

Nu har det gått över. Typ i alla fall. Jag tycker inte att det är läskigt att sova själv eller vara ensam hemma. Om jag ska gå ut i mörkret hemma hos mamma och pappa vill jag inte ha ficklampa, och om det knakar någonstans har det en naturlig förklaring. 

 

Förra veckan lyssnade jag på Lillelördag, podcasten med Ann Söderlund och Anitha Schulman, när jag stod och diskade. Jag tycker att det är en väldigt trevlig pod, de pratar om både högt och lågt. Men så plötsligt så ber Ann Anitha att berätta om när de spökade i deras lägenhet. Då blev jag rädd. Och jag hatar att vara rädd. Eftersom jag tror på vissa övernaturliga fenomen tog jag åt mig allt hon berättade, jag sög i mig som en svamp! Skräckfilmer har jag blivit van vid och de brukar liksom inte följa med mig hem, de kommer inte in. Men när någon berättar något självupplevt är det helt annorlunda. Då är det på riktigt. 

Även fast jag aldrig har märkt någonting i min lägenhet, eller ens känt något på riktigt här eller på något annat ställe så tänker jag nu varje kväll efter att jag släkt lampa "tänk om.." och då blir jag lite skraj igen. 

 

Äsch, ska inte tänka mer på det. Jag vill vara ifred när jag sover och det säger jag högt i huvudet till alla potentiella själar som kommer på tillfälligt besök. Jag har hört att det ska hjälpa. Här har ni en låt med Ghost som ni kan lyssna på. 

 

Så spännande att få se min lunchgröt eller hur! 

Idag blev det i alla fall råggröt med äpple, kanel, koksdryck och en liten klutt Kung Markattas jornötssmör. Ganska gott faktiskt.

 

För någon med dålig disciplin är planering A och O. Jajo tjena. Kanske om en orkar och lyckas hålla sig till den.

Men så är ju inte alltid fallet. Inte för mig. Jag tror att min själ tidigare har tillhört en mer loj person, kanske en pundare på Woodstock. Eller varför inte en ko. Jag tror att jag skulle vara en väldigt bra bonde, eller någon annan som utövar mer praktiskt arbete. För det här med att sitta på kammaren och utöka sina teoretiska kunskaper är ju väldigt tråkigt. Det är kul när jag ser att det gett resultat, typ när jag kan argumentera om en sak och känner att jag har ordentligt på fötterna eller när jag bara kan slänga ur mig coola citat. Men på riktigt, hur ofta händer det? 

Äsch, jag har nu i alla fall planerat min vecka, några dagar för sent. Men, men! Vi får väl se hur det går med att följa den. Visste ni förresten att det var den internationella pannkaksdagen i måndags? Det glömde jag bort och ska därför fira den i dag istället!! 

 

Fredag till lördag hade jag besök av Amanda. Vi var ute och åt hamburgare på Stadsvakten och efter det mötte vi upp Art för några öl. Och där hade större delar av min mat- och levnadskassa försvunnit på en helg.

När en inte har så mycket att leva på märks ju såna här utgifter extra väl. Men jag är inte bitter. Det lär en bara att leva och se på tillgångar på ett annat sätt. Jag tycker inte längre att havregrynsgröt är tråkigt utan det är det ultimata frukost-, lunch- eller middagsmålet. Gröten går att variera oerhört mycket och jag har hittat några nya favoritkombinationer. Och jag har nog aldrig tidigare gjort så många fynd i mina egna frys som nu under årets första månader! 

 

 

 Ses med fördel med ljud! 

Herrejävlar, nu är jag stolt. 

Gick upp klockan 06, var i Täppan och diskuterade projektets framfart 9-12 och efter det gick jag på stan för att köpa nya glödlampor och en nagelfil. Åt lunch när jag kom hem, målade en grej och efter det städade jag faktiskt! Diskade, dammade, dammsög OCH torkade golven. Nu är klockan 15:30 och jag har gjort allt pissgöra, en kanna kaffe står klar och jag ska plugga. När jag ställt undan dammsugaren och vridit ur vattnet ur trasan, ställde jag mig framför spegeln och sa "Fyfan så bra jobbat!" till mig själv, och jag kunde inte låta bli att le ett så sjukt nöjt leende. Och jäklar vad bra det kändes! 

 

I Nyköping kommer det öppna en helt vegetarisk lunchrestaurang som kommer tillaga sina rätter på bland annat sådant som blir över i butikerna eller sådant som annars skulle slängas på grund av skönhetsideal. Det här är en jättebra grej!

Att mätta hela världens befolkning är redan svårt och tänk sen när vi bara blir fler och fler, då är det befängt att vi inte kan köpa en knubbig morot i butiken utan att det slängs för att den är ful. Om en vill läsa om hur vår kommande matproduktion kommer se ut jag rekommendera NatGeos matserie - The Future of Food, how to feed our growing planet, eller så läser ni bara den korta artikeln om initiativet i Nyköping här.

Har ni 82 minuter till övers? Lyssna på det här avsnittet från P3 Dokumentär från 2008. 

#tipz

 

 

Igår blev det klart, jag och mamma ska till Malta i sommar!

Då mamma hittade en billig resa, medeltemperaturen i juni ligger på 26°C och vi hittade en vecka som passar oss båda kändes Malta som den bästa destinationen. Nu får jag göra ön en gång till och det ser jag faktiskt fram emot!