sweetlemony

Har haft en bra helg, den blev inte riktigt som förväntat, men den var ändå bra. Äntligen sovmorgon, gofrukost och tid till att laga riktig jävla middag. Igår fick jag även spontanbesök av moster och Lasse, vilket var väldigt trevligt! 

Nu sitter jag på bussen till Linköping, har sett rådjur, tulpaner och grönskande björkar. Håller tummarna för en bra dag och att kvällen kommer fort - jag längtar till kvällens game of thrones, och tillbaka till sängen. 

Nej usch!
Igår var vi på sittning, genom jobbet, med alla sektionsstyrelser. Rent krasst kan jag förklara det ungefär som en middag, trerätters med underhållning, med alla våra samarbetspartners styrelser.
Klädkoden var då kavaj, men jag tänkte "äsch, hur många studenter prioriterar att åka hem mellan plugg och sittning för att byta om till kavaj? Nä, töntigt.." så jag tog bara en kjol, topp och mina vanliga skor.
Men tji fick jag! De jävlarna kom ju hel kostym..
Det var fan många som hade bytt om - lite i panik slängde jag då på halsbandet i necessären och det flådigaste läppstiftet jag kunde hitta. Det funkade ganska bra ändå. Synd bara att jag luktade svett. Vanlig armsvett OCH fotsvett! Vafan hände där, min mamma kan till och med intyga att jag nästa aldrig luktar om fötterna, men igår - då jävlar. Plus att det var tredje dagen med huvudvärk, och vanlig jävla hederlig mensvärk.

Kom hem vid 23:45 och nu sitter jag här igen, saknar kudden lite - men vi återförenas ju senare, jag får leva på det.

Jag sitter på bussen nu, med destination Norrköping. Jag tackar för en skön helg hemma hos föräldrarna med god mat, väldigt trevlig middag med de fina kompisarna och ett fint barnkalas nu på eftermiddagen. 

Nu är det en ny vecka med nya utmaningar, rent spontant känns det inte alls kul - men jag kommer i alla fall få en fin belöning till helgen. Då blir det bal! 

Jag fick ett plötsligt sug efter sommar nu. 

Efter att få doppa tårna i Östersjön ute på ön. Att få flyga till Malta. Att få rida. Efter sommaransiktet och den stela känslan av torkat saltvatten. Aja, snart är vi väl där. 

 

 

 

Kom hem för tre minuter sen och jag pausar nu i soffan - bara för någon minut.

Ska hoppa in i duschen snart, men först ska jag göra morgondagens frukost. Det blir chiapudding med yoghurt och apelsin! Gjorde det till mamma och mig nu när jag var hemma i helgen, men nej - det gick verkligen inte hem.. Jag tycker däremot att det är gott, och det är så jävla enkelt och därför passar det mig, som börjar tröttna något på det här jävla matlådelivet, så bra.

 

vill ni prova? receptet finns här.

Det är för övrigt de här nötterna jag jobbar med, varje dag. SÅ - nu har ni sett dem också. Det blev som två flugor i en smäll det här.

Påskhelgen är över. 

Den var väldigt skön med god mat, sällskap och många skratt. 

Nu är vi tillbaka till verkligheten, den är ju dock något förkortad eftersom gårdagen försvann men tillbaka är vi. 

 

På Kneippgatan planterades balkonglådan igår, mamma skjutsade hem mig för att hjälpa till vilket så klart uppskattades. Men efter att vi hade gjort det vi skulle gick vi mest runt, stod och kollade på varandra och funderade "nu då?" men det var då mamma kände att det var dags att åka.

Jag parkerade mig i soffan, åt mat framför film och lyssnade på fåglarna. Förundrades lite över att det nu är ljust ute så länge på kvällen - tänk om man skulle gå ut en sväng, nej. Jag var bara trött och lite less, så jag låg kvar i soffan tills det var sängdags. 

 

Då hade jag ingen att säga godnatt till, ingen som hade låst in sig på toaletten eller beslagtagit duschen - jag var nu hemma hos mig, i Ensamheten. Vilken kontrast, på både gott och ont. 

 

Jag låg i sängen med min bok men kunde inte koncentrera mig på det jag läste. Tankarna levde som vanligt ett eget liv och ville gå på helt andra stigar. Tänk om jag bodde i en liten sekelskiftslägenhet mitt i Barcelona med allt sus och brus bara några meter ner från balkongen. Där skulle jag kunna gå ut, luta mig över räcket och liksom vara där - mitt i rörelsen. Eller om jag bodde i Riomaggiore, med hamnen och dess resturanger runt hörnet och havet vid mina fötter. Fast nu är det ju inte så, nu har jag konstiga grannar och en jävla massa trastar utanför mitt fönster - det får väl duga för tillfället.