sweetlemony

.. det är ju sorgligt, men sant.

Som sagt, första dagen i skolan. Träffade alla igen, såg hur vissa hade klippt sig och förändrats över sommaren. Energin var på topp (?). Efter gårdagens introduktion blev det en fika med mina fina b-rudar och ännu lite senare spelades det volleyboll under en klarblå himmel.

Idag däremot, sitter jag invirad i filt framför tvn. Ont i halsen och förmodligen feber. Fuck you förkylningen, du vet inte vem det är du muckar med!!!

Första dagen i skolan igen.
Känner mig som 12 igen. Eller nja, inte riktigt. Men det känna bra, alla är sig lika och allting är i stort sett som vanligt. Har ganska höga förväntningar på hösten. Så, nu kör vi!

Dagens definieras av shopping och gång. Mitt första köp - skor, och inte vilka som helst. En butik som jag varmt kan rekommendera, bättre service och hjälpsamma ord får man leta länge efter. TACK Dr. Martens

Missade ni?
21.00 på SVT1, var helt klart värd att stanna uppe för. Nu säger vi god natt.

Känslan består, likaså gör orden.
Detta skrevs förra gången jag var här, precis innan vi skulle åka hem. De skrevs när paret bodde i den förra lägenheten. Det var en annan årstid och besöket inte likt detta.
Nu är tiderna annorlunda. Men samma ord står kvar. Det värmer.

Det är ju inte så svårt att urskilja vem ut av oss som har varit utanför landets gränser och som trotsat regnet. Eller, vas säger ni?

Jag vet inte om det är mig det är fel på, kraven på min favoritserie som förändrats eller om True Blood faktiskt har skärpt sig. De två sista avsnitten som har varit nu har ju varit så bra. Har inte kunnat sluta tänka på det. När jag fyllde på papper i skrivaren - hur ska det gå för Eric? När jag pratade i telefon - Jasons tårar. När jag nös - Sookie, hur löser det sig?
Att de inte följer böckerna slaviskt förstod man rätt så tidigt, men det är en sak som jag ändå undrar över - kommer de blanda in Quinn i alla fall? Den som lever får se!

Promenad. Prat med kor. Solen och dess värme. Kamrater och en relativt sen filmkväll. En fin lördag!

Efter jobbet satte jag mig på cykeln och trampade milen till stugan.
Där hade det inte regnat och solen sken. Det kändes lite konstigt att vara där, vetskapen om att den hade stått tom nästan en vecka fick det att kännas ödsligt. Jag plockade några blommor och lyssnade på syrsorna.

Stillheten och lugnet var skönt. Tankarna fick snurra på fritt för en stund. Sen kom de mörka molnen krypandes på himlen. Jag låste dörren, hoppade upp på cykeln och susade genom skogen. Jag åkte genom stim av knott och till doften av grillat.

Kvällen har spenderats med Amanda, framför Batman. Vi har uppdaterat oss inför ett kommande biobesök, när det blir får vi se men minnet behövdes fräschas till lite - helt klart.

Nu är jag trött som ett svin. Några sidor till, sen så, då ska jag låta mina blå vila och leda tankarna bort på stigen av kroppslig omedvetenhet.
Natti

Allt här i livet är inte lätt. Stundtals lever vi i konstant motvind, ibland får vi hjälp framåt. Det känns som en pannkaka ibland, man vet inte riktigt vilken sida som landar uppåt när man kastas upp i luften. Men samtidigt, tänk så mycket fint vi får uppleva. Lev tillsammans och tänk på alla som du vandrar med. Om man bara vill så kan man, vad som helst. Det är lite svårt att ständigt tänka på det ljusa, speciellt när grintanterna ringer och tjurar i luren. Men jag försöker, för jag vill. Och samtidigt som jag gör det nynnar jag vidare och hör Jules mysiga röst i huvudet, precis som när jag cyklade till jobbet för några timmar sen.

Jag avslutar arbetsveckan och inleder helgen med mys. Det där var inte riktigt sant. Jag har haft det mysigt och helgen är på intåg men jag är inte ledig imorgon. Ska därför försöka somna tidigt, OCH sova hela natten. idag har jag ätit lunch i det gröna, varit på promenad med hundar, gjort tacos med mamma och snackat skit med Amanda. Den ljumna sommarvinden har svalkat min kropp och blåst liv i hundarnas päls. Nu börjar det mörkna och fåglarna tystnar. Det är dags för mig att sova.

Till sällskap hade jag mamma, myggen och tamdjuren.