sweetlemony

Påskhelgen är över. 

Den var väldigt skön med god mat, sällskap och många skratt. 

Nu är vi tillbaka till verkligheten, den är ju dock något förkortad eftersom gårdagen försvann men tillbaka är vi. 

 

På Kneippgatan planterades balkonglådan igår, mamma skjutsade hem mig för att hjälpa till vilket så klart uppskattades. Men efter att vi hade gjort det vi skulle gick vi mest runt, stod och kollade på varandra och funderade "nu då?" men det var då mamma kände att det var dags att åka.

Jag parkerade mig i soffan, åt mat framför film och lyssnade på fåglarna. Förundrades lite över att det nu är ljust ute så länge på kvällen - tänk om man skulle gå ut en sväng, nej. Jag var bara trött och lite less, så jag låg kvar i soffan tills det var sängdags. 

 

Då hade jag ingen att säga godnatt till, ingen som hade låst in sig på toaletten eller beslagtagit duschen - jag var nu hemma hos mig, i Ensamheten. Vilken kontrast, på både gott och ont. 

 

Jag låg i sängen med min bok men kunde inte koncentrera mig på det jag läste. Tankarna levde som vanligt ett eget liv och ville gå på helt andra stigar. Tänk om jag bodde i en liten sekelskiftslägenhet mitt i Barcelona med allt sus och brus bara några meter ner från balkongen. Där skulle jag kunna gå ut, luta mig över räcket och liksom vara där - mitt i rörelsen. Eller om jag bodde i Riomaggiore, med hamnen och dess resturanger runt hörnet och havet vid mina fötter. Fast nu är det ju inte så, nu har jag konstiga grannar och en jävla massa trastar utanför mitt fönster - det får väl duga för tillfället.