sweetlemony

Kvällen den 15 november, för ett år sedan, somnade min morfar in för en sista gång. Det var hemskt. Det gör ont. Och jag har tänkt mycket på honom de senaste dagarna, i tisdags var det helt okej, jag var ledig och jag och Petra pluggade, kvällen var lite värre. Men igår blev det jobbigt, jag blev påmind av honom på spårvagnen, på föreläsningen, hela tiden och när jag kom hem ville jag bara gråta. Vilket jag gjorde också. Men idag känns det bättre.
Amanda skulle ha kommit hit igår, vi hade tänkt att fika och strosa genom staden, men... hennes tåg ställdes in och tiden blev för kort, så även vi fick ställa in och jag fick umgås med mina tankar själv. Då blev jag ledsen igen, men som sagt - idag känns det bättre.

Min roomie åker snart hem till Gbg över helgen och då ska jag passa på att städa, vädra lakan och kläder, och förbereda maten till ikväll. Mina föräldrar kommer hit efter jobbet, vi ska måla om köket. Och på lördag åker vi hem, då blir det födelsedagskalas.


- jag tänker på dig och hoppas att du på något sätt fortfarande finns med oss.