sweetlemony

Igår började ångesten komma lite småsmygandes. Kändes ungefär som att den stod bakom ett hörn och lurade, jag visste att den skulle hoppa fram men inte i vilken fart eller vid vilken tidpunkt. Jag visste att jag skulle till Manpower idag, men inte vid vilken tid. Nu vet jag det, 13.00. Jag fick även veta en annan sak. Jag vet inte riktigt om jag tyckte om min jobbcoach, men förmodligen inte. Jag är verkligen inte en sån person som man lär känna på en dag, för jag vill inte. Det är nästan som att jag inte tillåter sånt. Jag tycker inte om att sitta och prata om mig själv med en människa som jag träffar första gången, allting måste mogna lite och då kan jag kanske berätta någonting. Min jobbcoach verkligen tvingade mig till att prata om mig själv, så klart, och jag verkligen hatade det. När jag cyklade därifrån kände jag mig hur liten som helst, illa till mods och lite osäker. Det som jag fick veta imorse när jag kollade min mail var att jag idag skulle få träffa min nya jobbcoach eftersom min gamla inte längre jobbar kvar för Manpower. Jag ska alltså få en NY djävel!!
JAG HATAR DET HÄR! Om jag var en viktig person, då skulle jag spränga arbetsförmedlingen och alla deras dumma jävla skitidéer och regler upp i luften. De har inte hjälpt mig ett piss.
Så nu, tack vare arbetsförmedlingen och försvinnandet av mina förra coach, måste jag träffa en ny människa som redan nu får mig att må dåligt. Måste jag berätta om mig själv i 90 minuter igen då? Måste jag säga hur gärna jag vill ha ett jobb på en skala mellan 1 & 10? Måste jag förklara vad det är som driver mig famåt? Vad jag vill och varför jag vill saker? Jag som hade lagt upp en strategi för dagens möte, säg så lite som möjligt och kom därifrån så fort som möjligt. Har en känsla av att den inte kommer vara så lyckad idag.
Ångesten har helt klart hoppat fram, den står inte bakom något hörn och trycker längre. Den bokstavligt talat hänger över mig. Oh fuck!


okej, nu blev det uppskjutet till nästa vecka. men i alla fall...