sweetlemony

Det rullar över mitt huvud.
Fram och tillbaka över golvplankorna. Klockan är sent och jag är trött.
Rullandet slutar, men byts ut mot steg istället. Tur att mitt rum inte är det andra, det bredvid.
Då hade jag hört musik, eller dova röster, troligtvis.
Dunk dunk...
Tack kära du, ovanboende granne, för att du håller mig vaken.