För att överleva behöver man någonting att se fram emot.

Jaa min kära vänner, det är så det är.
Vet inte hur jag skulle göra om jag inte hade nåt att se fram emot, det skulle kännas dystert.
Det behöver inta vara något speciellt men bara det är någonting. Som imorgon. Då ska vi åka till Stockholm, der har jag laddat för heeela veckan, eller nej, sen vi bestämde det. Eller nej, sen vi började prata om det!
Efter att ha lagt ner hur mycket tid, tankekraft, funderingar, ångest, osäkerhet och tvivel, både i och utanför skolan på skolrelaterade saker ska det bara att bli skönt att få dra på sig stövlarna, kicka en karatespark på dörröppnaren och spinga ut ur kapprummet med ett glädjetjut!
Sen har vi i ocg för sig en timme att slå ihjäl men sen är det bara att sätta sig på tåget med min sköna Fredrika, lurarna in i de trånga och varma öronen, volymen på högsta och basen pumpandes i hela kroppen. En timme senare är vi framme. Bara gudarna vet när vi kommer hem. Om vi kommer hem. Man vet ju aldrig med oss. Kanske raggar upp nån random, bara sådär, tookigt det skulle vara.


Jag och fadern när vi var och firade mammas födelsedag i huvustaden-08

Kommentarer

Vill du kommentera? Gör det här:

Namn
Minns mig?

@email

Bloggen din

Kommentar

Trackback
RSS 2.0