sweetlemony

Som vanligt på fredagar har jag ingenting schemalagt på förmiddagen, men det betyder ju inte att det inte finns någonting att göra. Uppe med tuppen som vanligt och sen traskade jag till biblioteket. 

Nu är jag på väg till Lkpg och när jag stod och väntade på bussen var jag omringad av konstigt folk. Det är som att det bara är konstigt folk som åker kommunalt, och jag då. Men så kom det ett killgäng på kanske 13 år. De var väldigt intressanta att glo på! Så det gjorde jag, från att de uppenbarade sig till att de hoppade på spårkan till idrottslektionen. Några tjejer anslöt sig och då kom jag ihåg när jag själv var i den där åldern. Allting var liksom lite obekvämt; kläderna jag hade på mig, kroppen jag levde i och interaktionen med andra - och det går ju inte att förneka, det syns verkligen hur obekvämt det är/var. 

Därför kommer nog min förkärlek till tonårspojkar aldrig att försvinna. Jag vet att det låter fel men de representerar en självsäkerhet och ett bus som jag önskar att jag själv hade där och då. De var modiga (de vågar ju oftast fortsätta prata med sina kompisar även fast det står någon av det motsatta könet i närhete) och framförallt, de vågar provocera! Jag har nog alltid varit lite avis, och det blev så himla uppenbart idag när killarna gjorde sitt och tjejerna stod vid sidan av och höll på med sitt hår. Ingen sa något och de stod lite för långt bort för att egentligen tillhöra killarna. 

Jag vet att det här bara är min syn på det hela. Jag har ju ingen aning om hur det är att födas med en penis och skäggväxt. Men jag hoppas i alla fall att jag får en son om jag får barn. Lipton, känn dig välkommen!