sweetlemony

Imorgon, då är det första augusti.

Men det vet ju alla som besitter förmågan att läsa, speciellt i en kalender eller almanacka. Inte särskilt svårt.

Och visst börjar vi tröttna på alla som säger "Sommaren är snart slut" eller "Den här sommaren har gått så fort..." men det är ju sant!

 

När vi åkte hem igår rev regnet med sig björkarnas gula löv och de la sig som konfetti i vattenpölarna. Visst finns fortfarande sommaren kvar men för mig känns den finito. Jag har, som vanligt, bara jobbat.

Och nu är jag inne på sista veckan. Börjar 06.00. Och knegar på till 14.30, efter det somnar jag i soffan, plockar hemma eller börjar förbereda maten.

Ingen av de där spännande aktiviteterna som jag hade tänkt ägna min sommar åt har blivit av. Kan inte direkt påstå att jag har haft nåt särskilt driv heller, men viljan finns ändå där - dock längre in och kvävt av annat.

I allmänhet tycker jag väl nu att allting är antingen: tråkigt, jobbigt, orelevant, varmt, långsamt eller bara dåligt.

Men det har faktiskt varit skönt att vara hemma, så får se det så.

 

Varje dag ser jag fram emot nästkommande dag. Vaknade idag och tänkte "Imorgon är det torsdag!" och allting känns genast lite roligare. För vi alla vet ju att efter torsdag kommer fredag, och efter fredag kommer lördag, och efter lördag kommer söndag. Det krävs ju inte många celler för att kunna det. Och på söndag ska jag åka hem, lägenheten på Kungsgatan väntar på mig, och jag börjar se fram emot det nu.