sweetlemony

Antingen skyndar jag fram i livet, eller så segar jag mig framåt - lite som en sengångare.
Dagarna är fulla.
Mycket som ska göras, diskuteras, tänkas på och förberedas.
Nästa vecka kommer de nya studenterna och då ska allt vara klart som korvspad.

Just nu är jag trött, har hyfsat svårt att koncentrera mig och febern har av någon konstig anledning välkomnats in i min kropp.

Känner för att pausa tiden en stund, eller bara snabbspola framåt.
Äsch, skit samma!
Fortsätter sjunga med i låtarna i mina lurar alldeles för högt in public och laddar upp för eftermiddagens repetition inför helgens kommande sittning.
Man kanske ska leva i nuet i alla fall.