Man är så konstig ibland.
Eller hur, visst är man det?
Mina föräldrar var ju här idag. Vi fikade, pratade som vanligt och kramades, det var jättetrevligt. De åkte hem, jag pysslade med lite annat, lyssnade och sjöng till en massa bra musik, fixade mat och åkte till Gripen. Sen blev det film på Cnema och efter det ytterligare lite häng på Gripen.
Dagen har varit bra och jag har mått bra med tanke på gårdagens braiga utgång och sena hemkomst. Men nu när jag kom hem hög det liksom till, hemlängtan.
Den där känslan av att vara just hemma. De familjära ljuden, känslorna och knarret i golvet. Att få krypa upp hos mamma i soffan, känna hennes lukt och bli retad av pappa av absolut noll anledningar. Det saknar jag just nu.
Hoppas du fick sova gott i alla fall, du var nog bara trött.
KOM IGEN KLENFIS!
Hemlängtan vid 21:års ålder, man baxnar, när jag var 21
då hade jag redan ätit bäverstek, rest jorden runt ett par
gånger, skjutit en björn, åkt till Tammerfors på midsommarafton,
gjort lumpen som fänrik på A8, artillerist förstår du.
Gick i Playboy-skor, svarta för övrigt. Hemlängtan, blaha, blaha.
