Mina aspiranter

Vad har ni för er?
Inte tror ni väl att jag har det jobbigt, i livet menar jag?
Jag skulle nog vilja säga att jag är en typsik svensson. Jantelagen har satt sina spår i mig, och håller mig i sina klor. Nejrå, men alla är vi olika, man kanske kan säga att jag är lite mer upp och ner, toppar och dalar, än vissa andra. Fast nej, det känns också lite fel att säga, det som skiljer mig från vissa andra är nog att jag omfamnar det lite mörkare, tankarna virvlar och jag försöker att inte trycka bort dem, de är välkomna, melankolin har på nåt konstigt sätt fått en egen plats i min kropp. Jag tar hand om den och göder den ibland. Den svarta gallan.
 
Jag tycker om att skriva det jag känner, på ett sätt känner jag mig redan begränsad i mitt skrivande, speciellt när det ska postas här och blottas för andra. Inte väljer jag att vika mig själv ut och in bara sådär, men det jag skriver är någonting jag känner - just nu, här och då.
 
Allting är inte botten, nattsvart eller tungt som en elefant. Det är oftast bara mitt sätt att uttrycka mig. Visst börjar jag fundera när folk frågar mig i vardagen om hur jag mår, känner och hur de upplever mina ord, och jag erkänner att jag är ganska dålig på att dela med mig av mina ljusglimtar. De lyser upp min tillvaro, sprider värme i mitt liv och roar mig väldigt ofta, men det är liksom personligt på ett helt annat sätt.
Konstigt, jag vet.

Kommentarer
Postat av: Mora

Jag tycker att det var bra att du förklarade dig för emellanåt låter allt lite nattsvart men nu vet jag att det inte är så. Puss och kram

2012-10-19 @ 13:18:44

Vill du kommentera? Gör det här:

Namn
Minns mig?

@email

Bloggen din

Kommentar

Trackback
RSS 2.0