sweetlemony

Förmiddagen var så jävla bra idag, att jag sen tvingades ut i världens sämsta väder bara på grund på av att jag själv hade varit klumpig kändes som att gå in i en vägg. En vägg av regn, och nedstämdhet. Efter det kändes allting bara tungt, tråkigt och mörkt.

MEN sen gick jag och P till gymmet. Vi slog och sparkade på varandra och hel plötsligt går vi skrattande genom regnet på väg till spårvagnen. Blodet pumpades runt ordentligt i lillkroppen min och endorfinerna steg mig åt huvudet, en lätt känsla.
Nu ligger vi utslängda i soffan och kollar Harry P, tänk så fort det kan svänga ibland. Tråk-tisdagen var inte så tråkig after all.