sweetlemony

Äntligen känner man gruset under skorna när man går till jobbet, när man går från jobbet, när man går på lunchen, när man går på stan och tänker på jobbet. Ojojoj säger jag baraaaa! Jag är så trött i mitt lilla huvud nu, det har varit jobb hela denna vecka. Bibblan, SN och TINA. Igår när jag låg i min säng och kollade på lite blood kände jag helt plötsligt hur trött jag blev, det bara sköljde över mig som en våg, jag stirrade ner i täcket en stund och då kom nästa våg och jag blev väldigt ledsen. Det var ju sorgligt på datorn också så det kanske också bidrog en del, men efter att jag gråtit en skvätt gick jag och borstade tänderna och sen var allting bra igen. Jag blev lite chockad, för det gick så fort. Helt plötsligt, pang boom aj, kom det. Och sen efetr bara någon minut hade det liksom svept förbi och över mig, sen var allting som vanligt igen. Jag la huvudet mot kudden och somnade. Sen vaknade jag.
Men, nu, åter till gruset. Det är så skönt! Idag gick jag från bilen till SN:s entré och sparkade i gruset, jag har aldrig varit så förtjust i grus men nu efter den här långa vintern så ger det hopp. Hopp om ljusare tider och våren. Bara ben, skinnjacka, sneakers, fågelsång, kvitter.
Nu är det väldigt lugnt på telefonerna så jag ska passa på att göra lite annat, för om någon timme åker vi till Stockholm.