snart, snart ska jag tappas.

Om vi bodde i Bon Temps skulle ju det här vara olagligt. Först skulle jag säkert lindas in i silverkedjor, bli svag och blottad för andra. Skulle inte kunna försvara mig. Sen skulle det hemska ske.
Jag skulle tappas på mitt blod tills jag var så svag att jag knappt orkade blunda. Mesarna skulle kunna bli rika av mitt blod eller bara väldigt välmående. Mig lämnar de åt mitt öde, död, i solen, med en påle genom hjärtat.

Vilken tur att jag bor i Nyköping. Att jag inte är vampyr, och att jag bara ska iväg till blodgivningen.

Kommentarer

Vill du kommentera? Gör det här:

Namn
Minns mig?

@email

Bloggen din

Kommentar

Trackback
RSS 2.0