Önskelistan
Iden här kategorin kommer jag läögga upp saker som jag önskar mig i julklapp. Låter både lite b och fjolligt men på så sätt behöver inte jag ha någon som helst muntlig konversation eller kontakt med varken familj eller vänner.
Jag lägger upp bild och lite info, har ni några frågor är det bara att skriva din fundering eller åsikt i kommentarsfältet och så svarar jag så får jag kan.
Det blir lite mer personligt för er läsare då ni kommer aningen närmare mig, men inte så nära som ni egentligen vill komma, och lite mer opersonligt för er som jag i nte vill vara nära.
(För er som inte förstår ska jag bara förklara att ironin flödar. Den böljar över de blomstrande men rätt tomma ängar som utplånat all min hjärnverksamhet och i stället tagit över helt.
Den susar fram med vinden som dött ut och som egentligen var kollisioner mellan tankar.
Den ger näring till de ofödda och obefintliga iddéer som skulle ha snurrat runt. Upp och ner. Fram och tillbaka. Ut och..neej!
Ironin ger livskraft åt det döda, den har blivit en del av mig och min hjärna då den har borrat sig in utan mitt godkännande. Den lever som en parasit i min kropp och den påverkar mitt sätt att se världen och dess människor.
Misstolka mig inte, jag är varken deprimerad elelr ledsen så det finns ingen anledning att oroa sig, det är lugnt mamma :)
Jag säger bara som det är, men på mitt vridna, konstiga, annorlund och icke sannighetsenliga vis.
Ironin har byggt upp sin borg och det är mitt inre som skyddar den, det är det yttre som skyddar den, det är det yttre som är vallgraven runt om och den blir bara djupare ju längre in mot borgen man kommer.
Det går att ta sig in, men det är svårt och vindbryggan är oftast uppfälld, många bankar på men det är inte säkert att den öppnas. Just jävlar! Jag skulle ju bara förklara att jag skojade. Hade jag glömt bort. Det här med kort och koncist är nog egentligen inte riktigt min grej..)
Jag lägger upp bild och lite info, har ni några frågor är det bara att skriva din fundering eller åsikt i kommentarsfältet och så svarar jag så får jag kan.
Det blir lite mer personligt för er läsare då ni kommer aningen närmare mig, men inte så nära som ni egentligen vill komma, och lite mer opersonligt för er som jag i nte vill vara nära.
(För er som inte förstår ska jag bara förklara att ironin flödar. Den böljar över de blomstrande men rätt tomma ängar som utplånat all min hjärnverksamhet och i stället tagit över helt.
Den susar fram med vinden som dött ut och som egentligen var kollisioner mellan tankar.
Den ger näring till de ofödda och obefintliga iddéer som skulle ha snurrat runt. Upp och ner. Fram och tillbaka. Ut och..neej!
Ironin ger livskraft åt det döda, den har blivit en del av mig och min hjärna då den har borrat sig in utan mitt godkännande. Den lever som en parasit i min kropp och den påverkar mitt sätt att se världen och dess människor.
Misstolka mig inte, jag är varken deprimerad elelr ledsen så det finns ingen anledning att oroa sig, det är lugnt mamma :)
Jag säger bara som det är, men på mitt vridna, konstiga, annorlund och icke sannighetsenliga vis.
Ironin har byggt upp sin borg och det är mitt inre som skyddar den, det är det yttre som skyddar den, det är det yttre som är vallgraven runt om och den blir bara djupare ju längre in mot borgen man kommer.
Det går att ta sig in, men det är svårt och vindbryggan är oftast uppfälld, många bankar på men det är inte säkert att den öppnas. Just jävlar! Jag skulle ju bara förklara att jag skojade. Hade jag glömt bort. Det här med kort och koncist är nog egentligen inte riktigt min grej..)
Kommentarer
Trackback
